Den där kärleken som överväldigar en när man håller i sitt nyfödda barn, den går inte att beskriva i ord. och den kärleken består i alla år framöver.

Men i vissa fall så avtar den med, eller den finns kvar. Men som i detta fall, känner jag den inte lika starkt längre. Det känns så tråkigt, och jag känner mig som ''en dålig mamma''. Men all energi som går åt, dras ifrån den. Orken att klara av en dag finns knappt där. Jag går på extra ork och energi, för att klara av en dag.

En ynka dag!!

Och jag vet inte vart jag får den ifrån längre, kanske det är den där enorma kärleken som man har där inom sig gör att man tar sig igenom dagen.

Med nöd och näppe får jag tillägga ...

På slutet av dagen, bryter jag ihop ... Men lyckas på något sätt pussla ihop mig tills nästa dag.

Men det är inte jämt så att alla pusselbitar hunnit hitta sin plats, så man är inte riktigt hel. Och då sugs det lite mer från den där kärleken. Samtidigt som att jag vet att den finns där, hela tiden! Och att den är lika stor och stark som den var då första gången man kände den.

Så saknar jag orken ...

Den där orken, jag önskar att man kunde fylla på den. På samma sätt som man tankar en bil.

Energin finns man orken och viljan försvinner så fort.

Man försöker på alla sätt och viss. Man provar nya saker, man ändrar taktik. Man försöker tänka annorlunda, man går över kullar och berg för att det ska fungera. Bara för en vecka...

Men sen står man där igen, på ruta ett. För att man inte höll hårt i det nya man skulle prova.

Stund viss, så känns det med som att jag hindrar mig själv, från att hitta på saker med honom. Är det för att jag vet att jag kommer få tjata och säga till honom minst 50 gånger. Och då försvinner energi och ork, men om jag slutar att tjata och säga till honom?!

Ja, då kanske man inte skulle behöva lägga tillbaka så många pusselbitar på kvällen. Men då måste jag som mamma och som vuxen människa lägga band på mig själv.

Jag måste tillåta honom att få göra alla knasiga och knäppa saker som han gör.

Känner mig hopplös och hjälplös som förälder som får vända ut och in på mig själv för att jag ska orka och för att vara en bra förälder...

Men fasiken, jag ska ta mig igenom detta med!

Min son, har svåra koncentrationssvårighet, energi till 200%, spontan reaktioner ...